Fan vad deprimerad jag blir av ensamheten. Jag går runt som en vrak och vet inte vad jag ska göra. Jag kollar på klockan och den går sakta, sakta framåt. Suckar och sätter mig ner en stund igen. Plötsligt blev det så mörkt här hemma, kollade ut och såg att regnet vräkte ner. Kul, inte!
Suckar tungt igen. Panikångesten gör sig påmind. Kollar klockan igen, snart kommer Timi hem från skolan. Skönt, slipper vara ensam. Vi ska gå och hämta Noah tillsammans. Sen måste vi handla fredagsmys.
Varför ska det vara så svårt att vara ensam? Det kan vara nyttigt för mig ju. Jag måste ju klara av en helg. En jäkla helg ska jag väl klara av? Men vem ska lugna mig och hålla om mig hårt på natten när jag får en panikattack?
Vad är det som händer. Jag känner mig yr, skakis, hjärtat slår hårdare och hårdare. Paniken är nära, gråten är i halsen! Va stark Marina, du måste vara stark. Fan vad töntig jag är! att vara själv är något av det värsta jag vet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar