Det här med familj kan vara en komplicerad historia ibland. Iaf i våran familj. Jag har en helbror P (samma mamma & pappa) sen har jag två bröder till fast vi har bara samma mamma och inte samma pappa. Dom två bröderna låt oss kalla dom för L & S dom har i sin tur två andra syskon som har samma pappa som dom.
Den ena av mina halv bröder L han är lite speciell i sitt tänkande. Vi är inne i en konflikt just nu känner jag. Jag missade helt att höra av mig till honom när han fyllde 40 den 1 okt. Jag hörde av mig dagen efter istället den 2 okt och bad tusen gånger om ursäkt osv. Sen sa jag också att jag tyvärr inte kunde komma på fikat som dom skulle ha samma dag den 2 okt.
Anledningen till att jag inte kunde komma va för att jag inte ville då jag inte blivit inbjuden personligen utan det kändes som att låt henne komma också då. L’s sambo hade skickat ett sms till mamma och bjudit in henne på fika den 2 okt och direkt efter så skickar hon ett till att hon skulle hälsa Marina också att vi kunde komma.
Att L då skyller på att hans sambo inte hade mitt nummer är bara skitsnack, om hon vill ha mitt nummer så är det inte svårt att fixa. Hon kunde ringt S eller mamma och bett om det. L visste ju inget först för hon skulle hålla i allt.
Iaf tillbaka till att jag inte kände mig bjuden. Det är samma visa varje gång det är födelsedagsfika hos dom, är det L eller deras son som fyller år så bjuds jag och min familj alltid in via mamma. Medans jag alltid bjuder in dom personligen till oss när det är något. Jag har nu lessnat på detta och tänkt att ta upp det med L men det finns aldrig något bra tillfälle då vi sällan ses vid andra tillfällen än just kalas av olika slag.
Mamma ringde L som vanligt för att höra hur det va i veckan och han lät väldigt tvär som han dock lätt är numera. Så hon undra va det va frågan om. Och då började denna konflikten. Mamma undrade varför han inte kunde ringt mig och sagt om dom kom eller ej när Timi fyllde år, då sa han att jag inte kom till honom när han fyllde 40 osv. Mamma berättade då hur jag hade känt osv men han hittade hela tiden något att skylla på.
Jag har nu blivit lite lätt upprörd över att han inte kan bete sig som en vuxen människa och komma till mig om det är något som är fel och dessutom att han låter detta gå ut över min son som inte har något med detta att göra är för mig inte okej. Det är inte Timis fel att L inte är mogen nog att förstå att att hämnas inte är den rätta taktiken att ta till.
Har därför nu i 2 dagar försökt få tag i L för att reda ut problemet men karln svarar ju för sjutton inte vilket gör mig bara ännu mer upprörd. Han brukar i vanlig fall alltid ringa upp men inte ens det har han gjort. Konflikträdd?
Är han för fin tror han? Han är nämligen den i familjen som försöker vara bättre & finare än alla andra.
Jag blir så less!!!
Vi får se hur denna historien slutar…
