Jag blir verkligen ledsen när jag blir så missbetrodd som blivit idag. Jag tror att det är svårt för någon att förstå hur jag mår nu om man själv inte mått så här under sin/sina graviditeter. Jag mår verkligen inte bra, det är frustrerande att inte riktigt orka lika mycket som jag gjorde innan.
Måste man hitta orsaker till allt? Den enda orsaken till hur jag mår nu är för att jag är gravid och hormonerna förändras i kroppen. Det är inte spänningshuvudvärk, det är inte så att jag är hemma bara för att vara hemma och inte vill gå till jobbet. Jag vill inget hellre än jobba, men jag orkar inte med en hel dag på jobbet som det känns nu. Jag hulkar mig igenom dagarna på jobbet och kisar med ögonen för huvudvärken.
Bara för att jag inte mådde så här när jag väntade Evelina och Timi så betyder ju inte det att jag inte kan må så här nu, ingen graviditet är den andra lik.
Alla är vi olika och alla mår vi olika under en graviditet. Bara för att du inte mådde så här under dina graviditeter betyder det inte att inte jag kan göra det heller. Så snälla sluta försöka hitta orsaker till allt och tro på det jag säger istället. Det är knappast så att jag vill må så här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar