Jag måste sätta upp mål för varje dag och idag har jag satt upp som mål att jag ska ha sökt minst 4 jobb. Har hittills sökt 2 så det är bara två kvar för att jag ska ha nått målet.
Har även hunnit med att gå och ta det där förbaskade cell-provet men det är värt det, har ju haft cellförändringar tidigare så det kan vara bra att följa upp så det inte kommer tillbaka.
Igår åkte vi ut till Bromma Kyrka och tände ett ljus för Emelie, jag har sån ångest över att jag har varit så dålig på att besöka hennes grav. Men hon är inte bortglömd bara för att jag inte besöker henne så ofta, det är ett dags projekt att ta sig ut dit. Hon finns i mina tankar dagligen och kortet på henne och mig står på min byrå i sovrummet. Jag ser på dig varje dag, jag vet att du har det så mycket bättre nu, du mår bra! Saknaden är trots det enorm. Men någonstans intalar man sig själv att man måste gå vidare om än med hjärtat fyllt av sorg så måste man kämpa på. Livet är hårdare än vad man kan tro. Det svåra är att förstå att man aldrig mer får se dom sina när och kära som går bort.
Efter alla som lämnat oss så har man fått lära sig att man måste ta vara på sina nära och kära och aldrig ta någon för givet. Livet är för kort för att slösas bort på onödiga konflikter, har du något otalt med någon du håller kär så försök lösa den så fort du kan för man vet aldrig när det är för sent.
Näe, nu åter till arbetssök..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar