Sände ut en inbjudan till familj och vänner i söndags i form av ett sms ang Timi's 5-års kalas på söndag kl 16:00. Skrev då osa senast fredagen den 24 okt. Vilket är idag! Mina två tydligen väldigt upptagna storebröder har varken svarat Ja eller Nej. Dom som ändå är min egna familj borde svarat först nästan. Jag blir så jäkla besviken, jag menar hur svårt kan det vara att bara ringa upp sin lilla syster och säga -Tack snälla för inbjudan men vi kan tyvärr inte komma! Eller -Tack snälla för inbjudan vi kommer gärna! Vad är problemet?
Men så här har det tyvärr alltid varit av någon konstig anledig. Trodde att kontakten kanske skulle blivit lite bättre när dom också "mognade" och fick barn men jag hade tydligen fel, väldigt fel. Jag tycker mest att det är trist för barnens skull då dom inte får så bra kontakt med sina kusiner, när dom aldrig ses! Det är alltid jag som ska ta första steget till att höra av mig även om det bara är för att se så att allt är bra eller om det är för att vi ska ses. Allt hänger alltid på mig, jag som är lilla systern. Det ska ju ändå vara tvärt om det är dom äldre som ska ta hand om den mindre. Men inte i våran familj!
Sen av någon konstig anledning så tycks dom alltid gå via mamma till mig istället för att bara lyfta luren eller slänga iväg ett sms eller mail till mig personligen. Det gör jag alltid till dom. Vill jag dom ngt så går jag inte via mamma. Jag är inte 12 och bor hemma längre, jag är faktiskt 25 och bor själv med min lilla familj. Bara för att jag och mamma råkar ha bra kontakt och hörs flera ggr per dag så är jag trots allt vuxen och tar hand om mig själv!
Jag händer upp mig mer och mer på det här. Det verkar som att dom är så jäkla viktiga och har så mycket att göra och att jag är mindre viktig och inte har något liv alls utan jag kan lätt rätta mig efter dom hela tiden. Varför ska det vara så för? Kan inte dom rätta sig efetr mig någon gång? En gång iaf? Är det för mycket begärt?
Jag är en sån människa som försöker hålla kontakt med alla. Man lessnar ju även tillslut när det alltid är en själv som måste höra av sig. Ja, jag hoppas att någon förstår?! Visa lite intresse själva innan det är försent!
/Marina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar