Jag hatar att stressa, men ibland är det nödvändigt tror jag. Jag är nog omedvetet stressad mest hela tiden. Jag tänker inte på det riktigt. Tror dock att mitt omedvetna stressande har smittat av sig på Evelina. När klockan är 7:30 så blir hon jätte stressad och tror att kommer att komma försent till skolan och då tar det kanske 5-7 min att gå här ifrån.
Jag har försökt förklara för henne gång på gång att hon inte kommer att komma för sent, för det första så skulle inte jag se till att hon kom försent och dessutom så tar det inte 30 min att gå till skolan. Men hon vägrar bara helt enkelt att inse detta och stressar upp sig. Hon har blivit lite bättre på att stressa ner tack och lov men än är det en bit kvar. Jag får väl vara glad att hon är noga med att komma i tid.
Så hon är lik mig där. Jag är oftast på jobbet minst 20-40 min innan jag börjar, tycker att det är skönt att kunna sitta ner i lunchrummet innan jag börjar och dricka en kopp kaffe eller ngt. Min mamma är likadan. Så det går i släkten kan man säga. Jag har alltid klagar på henne att hon inte behöver åka så tidigt osv och så gör jag ändå samma sak själv.
Näe, nu är klockan 8 så jag måste stressa in i duschen om jag ska hinna handla hem lite mat till dagens middag innan jag börjar, glömde ju helt bort det igår när jag va och handlade att jag stänger idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar