Jag lider som många andra av den stora skräcken att tala högt inför en mindre/större grupp. Jag avskyr det, hjärtat slår dubbelslag och man ser riktigt hur det pumpar. Jag blir svettig och besvärad, jag vänder och vrider mig i stolen, håller hårt ihop mina händer som för övrigt darrar. Usch! Det finns inget inget inget som kan få mig att bli lugnare innan det är dax att tala.
Igår va ett sådant tillfälle. Vi skulle berätta vad vi hette, hur gamla vi va och varför vi sökt till kursen och vilka förväntningar vi hade på den.
Jag heter Marina Ädel, 27 år och har sökt som många andra för att läsa in gymnasiet, och jag har väl inga direkta förväntningar på den här kursen. Det här är min första.
Läraren - Vad vill du plugga till?
Det vet jag inte i dags läget…
Usch, usch och åter usch!
Jag får panik, jag hatar det verkligen och har ALLTID gjort och kommer ALLTID att göra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar