Sitter här i soffan och dricker mitt kaffe och kollar på tv när jag ser i ögonvrån hur Noah försvinner ur sikte. Han fick syn på något och försvann, nu ser jag hans tår skymta. Han drar sig mer och mer framåt och han kämpar så för att komma iväg på alla 4. Just nu är det mest en massa ålande.
Sova är så förbannat skönt att göra. Synd bara att jag inte får sova som jag borde på natten. Noah ska snutta sig igenom hela nätterna, vägrar ta nappen. Jag kämpar och kämpar med att få han att ta nappen men så fort han har den i munnen så vänder och vrider, sparkar och flaxar han som aldrig förr. Byter man då ut napp till tutte så blir han lugn igen. Men jag tampas vidare. Snart kanske han accepterar nappen till fullo.
Iaf så ringde klockan som vanligt vid 7 och jag som vanligt stängde av och råkade somna om. Men som tur va så vaknade jag till 25 över. Hoppa upp och sprang ut för att väcka barnen som tur va redan va vakna. Varför ska han alltid envisas med att sova lite längre på vardagarna när man måste upp klockan 7 för att väcka barnen? Sen på fredagar och helger då – då ska här vaknas tidigt minsann. Lustigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar