Läste precis på Katrin Zytomierskas blogg att hon uppmanade föräldrar som inte har råd att ge sina barn en julklapp, julmat, must osv i jul att mejla henne länken till det man önskade sig för max 300 så skulle hon uppfylla 35 önskor vilket blir ett bidrag på drygt 10 000 kr totalt. Fin tanke! Tänk om fler kunde göra så!
Kan inte annat än bli rörd över hur många barn som faktiskt inte får uppleva en riktig jul med klappar, mat och allt som hör julen till. Det gör ont!
Mamma berättade senast i söndags när hon va på väg hit att hon såg ett föräldrar par som va så dyngraka att mamman bokstavligt talat låg och krälade på marken, med sig hade dom två stackars barn på ca 6 år och en på ca 2 år i vagn. Varpå det kommer en kille och säger att det här är inte okej, jag ringer polisen nu. Då säger lillkillen på 6 år att han ska ta sin lillebror och gå hem nu. Förstår ni vad hemskt. Man kan bara föreställa sig vad som sker bakom deras stängda dörrar. Det gör så otroligt ont i mig att hör om och se barn som lever i missär, framför allt här där vi inte alls har det lika fattigt som i många andra länder. Inga barn ska ha det så. Hade jag haft pengar och möjlighet så hade jag erbjudit så mycket hjälp jag kunnat ge.
Det värsta är nog dom bortskämda barnen som kan gnälla för något litet som dom kanske inte får eller klämmer ur Fick vi BARA det? Bara och bara? Det är fan inte så bara. det finns dom som inte får något. Usch!
Näe, det gör ont! Man önskar själv att man kunde ge barnen allt ibland, men till vilken nytta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar