Nu börjar det bli lite jobbigt, det här med uppfostran och släppa lite på tyglarna, när ska dom få göra si och så. Tänker såklart på Evelina. Nu önskar man att man hade en vän med barn i samma ålder som Eve. Ingen av mina vänner har barn äldre än 6 typ. Så vi får fixa det här på egen hand, ingen att växla tankarna med.
Eve kom hem och frågade om hon fick gå på bio själv med sina kompisar. Blankt nej blev det från min sida. Sen berättade hon att ena tjejens pappa erbjudit sig att köra dom dit. Hem då? Undrade jag, då skulle dom ta t-bana sa hon. Nej, blev mitt svar igen.
Men kan inte pappa hämta då? Undrade hon då och frågade honom. Så efter lite eftertanke så har mina två nej nu ändrats och blivit ett Ja, okej då!
Man vill ju inte vara för hård heller och inte låta dom göra något för då sparkar dom bakut och gör revolt och det är inget man önskar att ens barn gjorde. Tro mig! Jag vet!
Jag & Tony är typ dom yngsta föräldrarna i Eve’s klass vilket i sig inte är konstigt, vi är så gott som vana vid att vara dom yngsta under hela Eve’s uppväxt på dagis och skola. Men det känns som om andra inte bryr sig, vilket dom garanterat gör såklart men det här med att låta sin 10 åring gå hem själv i mörkret existerar inte i mitt hem. Jag vägrar låta Eve vara ute och gå hem själv när det är mörkt.
Visst det kan hända mycket mitt på ljusa dagen också absolut men då finns det i regel också mer folk ute som kan se än vad det gör när det är kolsvart ute kl 17.
Vi har många svåra beslut att fatta framöver!
Usch, tänk att livet som förälder ska vara så svårt.
Svårt visste man att det va, men inte hur svårt, inte alls att det skulle vara så här svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar