Kan inte låta bli att bli arg..

Det är det här med min familj, mina bröder. Har nu skickat ut en inbjudan för att fira Noahs 1 års dag och Evelinas 10 års dag. Ena brorsan har tydligen redan tackat ja till några gig och kommer vara borta 9-12 dec tydligen- Det som gör mig arg är att han ringer och förklarar sig för mamma. Fel! Och sedan att han säger att eftersom vi alltid brukar träffas hemma hos mamma på annandagen så träffar han ju oss där då istället. Fel, eller rätt men ändå Fel!

Sen har vi fortfarande inte setts sen dom avböjde inbjudan för Timis födelsedag. För det första hörde han av sig dagen efter senaste dagen att svara på och sen sa han att vi kunde väl ta en middag i veckan istället. Visst! Han skulle höra av sig när han sambo hade kommit hem, gjorde han det? Nej! Jag ringde vi sa att vi skulle höras, gjorde vi det? Nej!

Faaan! Ska det vara så svårt? Hur upptagen får man vara? Ärligt? Jag lessnar inte fort, men nu börjar bägaren rinna över!

Dessutom har det blivit en lite fläng med min äldsta bror som jag efter att även han pratat med mamma försökt ringa för att säga hur jag känner. Karl svarar inte, har försökt vid 2-3 olika tillfällen. Han brukar alltid ringa upp om han inte hunnit svara, det har han inte gjort denna gången. Vart är ryggraden? Att han inte ens kan stå upp för sin syster. Vad är grejen! Nu har jag även lessnat på mellan brorsan. Nu har jag fått nog!

Dom ska få höra ett och annat..
I andra familjer tar storebröderna hand om sin lillasyster men i vår familj tycks det vara tvärt om, lillsyrran som tar hand och storebröderna! Dom borde ärligt skämmas!