Jag tyckte att Tony kunde gå upp och lämna Eve i skolan idag. Så jag bad honom om det igår kväll, han ställde klockan, gick upp och väckte Eve fixade fram frukost till henne och sen gick han och la sig igen. Jag kände hur stressen började springa i kroppen på mig, efter ett tags kämpande över att försöka somna om började jag fumla efter mobilen för att se hur mycket klockan va och samtidigt puttar jag på Tony och frågar honom om han redan lämnat Eve. Vilket han inte hade gjort då klockan bara var 07:26. Panik! Va fan ligger han lugnt i sängen för? Jag frågar Eve om hon borstat tänderna och håret och det hade hon. Jag kan inte ligga kvar klockan har hunnit bli 07:38. Jag går upp lite sur över att han bara ligger där lugnt när Eve börjar om 20 min. Säger att jag kan gå iaf.
Har jag svårt att släppa taget? Jag menar han hade säkert gått upp och hunnit lämna henne i tid. Men ändå! Jag blir frustrerad. Jag kan inte slappna av och sova vidare, jag va piggare den här morgonen när jag skulle ha fått sova än vad jag är när jag måste upp tidigt och lämna Eve själv som alla andra dagar. Måste allt ske på mitt sätt? Nej, egentligen inte men det är troligen det sättet som känns mest rätt. Att man faktiskt går upp och passar på att umgås med sitt barn samtidigt som man gör sig i ordning, kanske håller barnet sällskap när frukosten äts osv. Eller ska man bara ligga i sängen och gå upp när det är dax att gå?
Jag vill också kunna släppa allt och bara sova, sova en hel dag! varför har han så lätt för det? Jo, för han vet att jag finns där och går upp och sköter allt, allt. Jag har hunnit städa hela hemmet och tvättat en maskin innan karl satte ner sina fötter över sängkanten och behagade att gå upp. Har varit ute på en promenad i min ensamhet och kom hem till ett tomt och tyst hem endast Burre va hemma och han är inte känd för att göra så mycket väsen av sig. Skönt! Ska snart ta ut honom på en promenad också och hämta Eve från skolan. Sen ska här lagas middag, det bjuds på stekt kyckling med nått från skafferiet, kanske bulgur kanske Quinoa det återstår att se.
Tack för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar