Vilken natt! Vaknade till runt 01:37 över att Burre låg och små skällde och morrade. Såg då hur det lös till igenom fönstret. Gick upp och kollade och hörde hur en man pratade och lös med ficklampa. Sen hörde jag ljud i trappen, gick upp för att kolla och känner hur det luktar i hallen hör då också hur det brummar ute från vägen. Kollade ut genom balkongen och ser då brandbilar och en polisbil.
Hjärtat började pumpa utav bara h-lvete. Paniken va nära. Gick in till Tony och sa att det brinner någonstans i huset.Det stinker i hallen. Just i samma veva hör ju hur dom klampar runt i våran trapp uppgång och knackar på hos grannarna, Tony går upp och öppnar när dom knackar på här. Dom ville mest bara kolla om det va härifrån röken kom och om vi har glömt något på på spisen. Vilket vi ju såklart inte hade, det visade sig sen att det va någon under oss som glömt något på spisen som har kokat torrt.
Allt är under kontroll och brandbilarna och polisbilen kör här ifrån. Då är det bara att få ner pulsen och låta adrenalinet sjunka. Vilket inte är det lättaste. Efter ca 20 min så tok ringer det på dörrklockan. Shit. Det va granntanten, hon undrade vad det va som hände. Hon hade inte vågat öppna dörren när dom knackade på hos henne. Man vet ju aldrig tyckte hon. Det kan man ju förstå! Tony förklarar iaf lugnt för henne om vad som hänt och att allt är löst och lugnt nu. Hon går in till sig och vi försöker på nytt få ner pulsen osv.
10 min går och det ringer på igen, tanten va för skärrad, hon ville inte vara ensam så hon undrade om hon fick komma in och sitta här ett tag. Självklart! Hon sitter här och pratar och vi lugnar. Hon va så rädd och trodde på fullaste allvar att någon va ute efter henne att någon ville in och typ mörda henne. Hon vågade inte tända lamporna så Tony följde med henne och tände lamporna och hon kände sig lugnare och vågade förhoppningsvis somna en stund. Det sista hon säger innan hon lämnade våran lägenhet va
-Man blir väl inte rökförgiftad?
Stackarn! Hon va helt förstörd. Men jag kan förstå henne, jag hade varit panikslagen om jag hade varit ensam hemma själv med barnen och dessutom så hade Eve en kompis som sov över. Tack och lov så sov dom sig rätt igenom hela kalaset.
Så från och med nu är det jag som sover fullt påklädd, då är man alltid redo!
Hej hjärtat!! Du har inga funderingar på att bli personlig assistent,,haha.Köp hem någon lugnande medicin och häll i tanten,,men jag förstår hennes oro stackare..
SvaraRaderaNej nu ska jag gå o handla i ett kallt o blåsigt Skåneland..Puss o Kram på er alla../ Pappa.